Katharina Blums förlorade heder av Heinrich Böll

En av de böcker mamma köpte till mig. Tydligen en riktig inne-bok ett tag. Och på baksidan står det att Heinrich Böll är den viktigaste tyskspråkiga författaren någonsin och dessutom fick han Nobelpriset. Det står förresten på baksidan av min Hesse-bok också, att Hesse är den viktigaste tyskspråkiga författaren. Annars har vi ju Goethe. Fast utan att vara en person som har någon större koll på just tyskspråkiga författare och jag gillade aldrig Unge Werthers lidande, eller jag fattade aldrig om den var mer ironisk och rolig eller patetiskt romantisk och sorglig som den verkade eller något helt annat (förmodligen).

Katharina Blums förlorade heder handlar i alla fall om Katharina Blum som blir anklagad för att hjälpa en rånare och mördare och blir utpekad i tidningar och Bild-Zeitung (tydligen en existerande riktig tidning?) frossar i hennes påstådda skamlöshet. Hon skjuter då journalisten som hon anser vara skuld till att hon har förlorat sin heder.

Det låter som en spännande historia, gör det inte? Det tyckte jag också, men den röda tråden känns närapå obefintlig och den känns ganska klinisk och kall, uppdelad i små korta stycken där det byts ämne lite då och då. Det är inte den där dramaturgin som stegrar spänningen direkt, det byggs inte upp mer och mer för att sedan explodera på slutet. Inte alls. Det är en genomgång av fallet helt enkelt. Men boken skrevs mer som en pamflett och politisk reaktion så det kanske är mer det än en spännande roman.

Det som står på försättsbladet(?) är dock lite kul:

"Denna berättelses personer och handling är fritt uppfunna. Om det vid skildringen av vissa journalistiska metoder skulle ha framkommit likheter med tidningen Bild-Zeitungs metoder, så är dessa likheter varken avsiktliga eller tillfälliga, utan oundvikliga."