Vredens druvor av John Steinbeck

Nu är jag klar! Läste andra halvan av boken på ett par dagar.

Jag vet att jag har klagat på att jag inte har kommit in i boken, att den är seg, och ni kanske tror att det är en ovanligt avancerad och svår bok. Men så är inte fallet, riktigt, den var bra och spännande. Det är bara det att latmasken i mig har utvecklat en ohälsosam skräck för böcker på över 400 sidor. 400 sidor skulle jag aldrig ha ryggat för under min mest intensiva läsperiod, men nu känns det som ett Mount Everest.

Som sagt, Vredens druvor var bra, riktigt bra. Full med historiska kunskaper jag inte hade en susning om dessutom, värd att läsa bara för det. Jag engagerade mig så i familjen Joads umbäranden att när mamma kom hem efter att ha storhandlat en dag blev jag alldeles förvirrad, finns det så mycket mat?

Handlingen lite kort: Familjen Joad ger sig av från Oklahoma, där de har blivit fråntagna sin gård, till Kalifornien för att försöka få jobb. Boken handlar delvis om själva resan och delvis om när de kommer fram till Kalifornien.

Alltså, jag vet inte mer vad jag ska säga. Läs den! För storyn, för Steinbecks sätt att skriva, för mamma Joad, för allmänbildningen.

Snabbuppdatering

Tunt med poster just nu. Jag har inte givit upp läsandet, jag har bara halvt om halvt givit upp att skriva om det. Ställer mig ganska frågande till om folk verkligen är intresserade av mina åsikter om chiclitt. Men en liten rapportering vad jag har haft för mig får ni, vare sig ni vill eller inte.

Har läst sedan sist (ungefär, eller uppskattningsvis, jag har inte checkat väldigt noga, alla som jag kan komma på för tillfället):

Mrs. Dalloway av Virginia Woolf. Länge sedan nu, men den var bra, gjorde djupt intryck på mig. Inom en kort framtid ska jag ge mig på To The Lighthouse, ska se om The Hours också.

Vintergatan går genom magen av Jeanette Winterson. Jag vet aldrig vad jag ska säga om sådana här djupa böcker, sådana böcker man ska gå runt att fundera över. Jag tyckte den var spännande, roligt språk (förmodligen roligare att läsa på engelska om man nu råkar vara duktig på engelska) etc. Men inget jag gick och grubblade på månader i sträck.

Lyckträff i Peru av Betty Cavanna. Men vet var man har Betty Cavanna, man vet att tjejen får den rätta killen i slutändan och inga obehagliga överraskningar och det är bra.

En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella. Halvkass chiclitt, mest intressant p.g.a. shoppandet och inte kärlekshistorian (som var helt igenom oengagerande).

Efter alla år av saknad av Peter Robinson. Jag tror inte jag har läst något av Peter Robinson förut, men han förtjänar en plats på listan över sommardeckare.

Shopgirl av Steve Martin. Jag lyssnade på den här för ett tag sedan, att lyssna på ljudbok är helt klart ett alternativ för andra resor. Men boken var verkligen inte särskilt bra.

Håller på med:

Vredens druvor av John Steinbeck. Jag vet, det tar mig en förfärlig tid att läsa den, särskilt som jag blandar upp den med de somriga sedvanliga omläsningarna av Lotta-böcker och Jane Austen (samt läsande av chiclitt, men det kanske ni har förstått).

Sällskapet för Ester Rignér-Lundgren

För alla er som är intresserade så finns det numera en hemsida man kan kika in på. Jag är definitivt intresserad. Ester Rignér-Lundgren är alltså författarinnan till Lotta-böckerna, fast är hon skriver dem kallar hon sig Merri Vik. Hon har dessutom skrivit om Kvirre och Hoppsan och lite andra serier under andra pseudonymer.

Men allt det där står på hemsidan. Andra fina sidor om Lotta och Ester är Bloggen om Lotta och den här.

Ordning & reda

Igår hade jag min årliga städdag av rummet, passade på att sortera lite böcker och ordna mina Lotta-böcker kronologiskt (se bilden!). Räknade ut att jag har 26 stycken, 21 to go innan samlingen är klar alltså. Vilket i och för sig är en glädjande nyhet; 21 Lotta-böcker kvar att upptäckas.

Det är för övrigt ljuvligt att kunna gå på golvet i rummet, utan att vara rädd att kliva på något känsligt. Rummet är så fint och rent! att de flesta andra skulle säga att det är lite halvstökigt och att jag fortfarande har 50 böcker kvar att sortera stör mig inte det minsta.

Rebecca av Daphne du Maurier

Rebecca är en sådan klassiker som en sådan som jag borde läsa, som älskar engelsk romantik, typ Georgette Heyer, Dorothy Eden, Jane Austen och Brontë-systrarna. Rebecca har helt enkelt bara väntat på mig. Och jag läste den.

Rebecca handlar om en kvinna som följer med en stilig äldre man hem från semestern, mannen är Maximilian de Winter och han äger ett slott; Manderlay. Kvinnan följer med dit och tror att allt ska bli underbart, men allt blir inte såsom hon har trott. Hennes mans ex-fru; Rebecca, kastar en skugga över de nya parets liv.

Det låter spännande, men det var det inte. Jag är faktiskt ganska besviken, det var mer som en dålig deckare än en riktigt spännande och romantisk kärleksroman. Men jag vill ändå se Hitchcocks filmatisering, med Laurence Oliver!!

Me Jane

Which Classic Female Literary Character Are you?

You're Jane Eyre of Jane Eyre by Charlotte Bronte!
Take this quiz!

Cornelia, Cary Grant & kärleken av Marisa de los Santos

Som obotlig romantiker så kan jag helt enkelt inte gå förbi romantikhyllan i biblan (bredvid ljudböckerna) utan att snegla lite, och jag hittade Cornelia, Cary Grant och kärleken, titeln fullkomligt skriker ut ROMANTIK & KÄRLEK!! Klart den måste lånas och när jag kommer hem lägger jag allt annat åt sidan för att ägna mig en dos verklighetsflykt.

Den börjar bra, det är lite en blandning mellan Rosamune Pilcher och chihlitt, och jag är nöjd och tänker att det här kan nog bli fint. Men efter ett tag, mina vänner, efter ett tag slänger en av huvudpersonerna ur sig att hon älskar Anne på Grönkulla, och refererar till händelser i Anne på Grönkulla, och inte bara den första Anne på Grönkulla, här pratar vi riktigt avancerade Anne på Grönkulla-kunskaper, i boken står det faktiskt detaljerade saker om fjärde boken; Anne på egen hand och dessutom ett omdöme om Anne på Ingleside och dessutom så refererar hon (huvudpersonen) till Drömslottet angående ett namn. Jag är förstummad! Jag är såld x100! Att hon sedan fortsätter räkna upp böcker som Unga kvinnor och Den hemlighetsfulla trädgården gör inte det hela sämre direkt.

Så sluta läsa nu om du vill ha ett objektivt bedömande, hur än boken hade fortsatt efter allt det här, hade jag höjt den till skyarna.

Det handlar om Cornelia, som älskar gamla filmer med skådespelare Cary Grant, Ingrid Bergman och Kathrine Hepburn. En dag kommer en man in på cafét där hon arbetar, han ser exakt ut som Cary Grant och hon är förälskad. Det handlar också om Clare vars föräldrar är skilda, hon har knappt någon kontakt med sin pappa och hennes mamma har blivit smått tokig. Clare lever mest på att identifiera sig med föräldralösa bokfigurer (därav Anne!!). Clares och Cornelias vägar korsas och, tja, mystiken tätnar..

Jag älskar romantik, så är det bara, jag älskar när flickan tror att hon är kär i någon, som verkar perfekt men inte är det och sen så är hon egentligen kär i den andra som kanske inte verkar vara perfekt, men är det! Precis så ska en romantisk bok vara och precis så är den här. Det är inget stilistiskt mästerverk, men utan att överdriva läser jag hellre den här en tusen böcker av Kafka (om ni föstår den haltande jämförelsen). Jag älskar den, den innehåller allt vad jag älskar med livet. Om ni är det minsta lika mig borde ni gå och låna. Genast!

Boken kommer att filmas med Sarah Jessica Parker i huvudrollen. Huvva, vet inte om jag vill se den eller inte, är inget direkt fan av Sarah Jessica Parker och jag kan inte tänka mig att hon passar att spela Cornelia.

Ljudböcker

Yours truly gav sig iväg med ett uppdrag: att hitta ett par dugliga ljudböcker. Saken är den att vi ska åka 100 mil med bil imorgon, och jag mår lätt illa om jag läser böcker i bilar under längre perioder. Alltså, lösningen: ljudböcker på mp3-spelaren, Vredens druvor får ligga på nattduksbordet ett par dar.

Men det fick inte vara vilka ljudböcker som helst. De måste vara intressanta, så klart, men inte så pass intressanta att jag hellre vill läsa dem. Jag är rädd att jag inte är megabra på att lyssna på ljudböcker, kommer säkert börja tänka på annat efter ett tag och låta bandet gå, så lagom intressanta.

Kom hem från biblioteket med två stycken, dels Steve Martins Shopgirl, den ska vara lite romantisk va? Rachel Molin är uppläsare. Den andra är Vid floden Piedro satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho, har blivit tipsad om Alkemisten men den vill jag gärna läsa så då blev det den här. Dessutom är jag löjligt svag för sådana långa fina namn, men det är väl meningen att titlar ska locka till sig läsare (mer om det någon annan gång). Göran Ragnerstam är uppläsare.

Mission accomplished! Återvänder med bedömning senare.

Musik & böcker

Jag hade helt missat att Bruce Springsteens låt The Ghost of Tom Joad handlar om Vredens druvor av John Steinbeck. Jag började läsa den för några dagar sedan och killen heter Tom Joad och jag funderade lite på var jag kände igen det ifrån, tills det nu knäppte till i huvudet. Självklart! Där ser man!

Nu känner jag mig ännu mer motiverad att läsa boken, om det skrivs låtar om en bok så borde väl den boken vara bra?

Apropå musik och böcker och apropå Bruce Springsteen. Jag har alltid funderat på vem den italienske poeten i Bob Dylans Tangled Up in Blue är, men nu tänkte jag att det kanske är Dante. Han är "from the thirteenth century", visst? Kan någon bekfräfta? Jag kan se framför mig hur Bob Dylan och Sara (eftersom Blood on the Tracks handlar om Bob och Sara) sitter och läser Divina Commedia tillsammans.














Bob Dylan med fru Sara

Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren

Barbro Lindgren är ju, tja, ganska stor när det kommer bli svenska barnböcker. Jag älskar t.ex. Jättehemligt och Världshemligt av henne. Men, anledningen till att jag ramlade på Loranga, Masarin och Dartanjang är att jag råkade se den tecknade serien (jag tror det är en film också) på Bolibompa några gånger och blev lite nyfiken.

Den handlar kort om Loranga som är lite crazy och har en son som heter Masarin och en pappa som heter Dartanjang. Loranga är inte riktigt som andra pappor utan en pappa som avskyr att arbeta och älskar popmusik och att äta glass, dessutom vinner han över sin son när de tävlar, eller t.o.m. påstår att han vinner när han inte gör det.

Det är ju ett lite kul upplägg, tyckte jag till en början, en tokig pappa liksom. Men det blev outhärdligt efter ett tag, jag fattar att det är en bok och så, att grejen är att det ska vara absurt och härligt omoralisk. Men ändå, Loranga är ju bara så elak! Fuskar och stjäl och arbetar aldrig, jag tycker inte det är särskilt roligt. Dessutom är språket träligt, det står "och så" och "då" och "sen" hela tiden och det hoppar från en sak till en annan utan sammanhang. Det tecknade programmet är egentligen bättre för då får man i alla fall höra lite fin gammal popmusik, Arne Qvicks Rosen är bl.a. vinjetten och dessutom så låter Dan Ekborg (annars outhärdlig också) underbar som Loranga.

Nåja, det är ju en barnbok, kanske barn uppskattar den mer? Men jag tänker i alla fall inte testa på mina.














Bild från tv4.se