Å andra sidan av Marian Keyes

Är chiclitt bra utifrån ett icke ironiskt eller låtsats ytligt och självdistanserat perspektiv? Om ni förstår vad jag menar.

Chiclitt är, för mig, vuxen-versionen av alla de flickböcker jag läste när jag var liten. Fast lite sämre och mindre moraliserande (kanske därför det är vuxen-versionen). Jag slukade Anne på Grönkulla nu slukar jag Marian Keyes. Faktum är att jag låg upp till halv 6 i lördagsnatt bara för att få läsa ut Å andra sidan. Det är helt enkelt spännande och lättläst, en finfin kombo.

Fast problemet med Å andra sidan var att den inte slutade som jag ville att den skulle sluta och flickböcker och chiclitt är ju liksom menade att sluta såsom jag vill att de ska sluta. Dessutom var boken halvt förvirrade, det hoppade hit och dit och först var det jättelånga stycken om tre olika personer separerade och sedan blev de jättekorta stycken. Förvirrat. Men bra ändå, förstås, vi talar om Marian Keyes här.

Bild från adlibris.se