Haiku om våren

I det lätta vårregnet
promenerar och konverserar
en bastkappa och ett paraply

Buson

Färdlektyr

Jag ska resa bort snart, överge bloggen i dess födslovärkar. Jag ska åka till Rom. Vad har då Rom med böcker att göra? Mycket! Caesar, Vergilius och Catullus hade sin hemvist i Rom. Dock har jag inte läst Om kriget i Gallien eller Aeneiden (än), däremot har jag läst dikter av Catullus (att läsa latin gör en riktigt litterär). Men det är inte det jag tänkte skriva om idag.

När man är ute och reser är det hemskt trevligt att ha med sig en eller ett par böcker. Jag minns t.ex. när vi (jag & min familj) åkte med bil ner till Kroatien/Italien. Pappa, tror jag, eller David hade lånat upp massor av Alistair MacLean-böcker. Jag låg på bilgolvet i vår minibuss, som stod på en österikisk parkeringsplats och bekantade mig med Mallory och Andrea. Det är sådant man aldrig glömmer.

Jag glömmer inte heller att förförra sommaren, på första resan ner till Polen, läste jag Hemingway för första gången. På andra resan, nu i somras, bekantade jag mig med Dostojevskij och P.D. James. Det är fina minnen.

Tillbaka till pudelns kärna då; resan till Rom. Frågan är naturligtvis: vad ska jag ta med mig för böcker? Tro nu inte att jag ska betrakta Vatikanen och Colosseum med näsan i en bok. Men på en tågresa genom halva Sverige och en lång väntan på en flygplats kan det vara behändigt med lite tidsfördriv.

När jag skulle bestämma mig för vilka böcker jag skulle ta med mig så satte jag upp fyra kriterier:

1. Pocketformat (lättare att bära, tar mindre plats, man behöver inte vara lika rädd om dem.)
2. Inte biblioteksbok (biblioteksböcker kommer alltid bort och då måste man betala, räcker med den boken jag förstörde idag, med lite hjälp av en flaska påskmust. Alltså, jag måste äga boken själv.)
3. Inte för lättläst (alltså, inte typ chic-litt eller Harry Potter eller deckarer, för dem är jag så intresserad av att det går i rapidfart och det ska ta tid, annars måste jag ta flera böcker. Hellre svårlästa och få.)
4. Hyfsat intressant (det kanske låter som det säger emot tredje punkten, men, hyfsat intressant och svårläst går att kombinera. Om det inte är intressant kommer jag inte läsa den alls, utan lägga 1000 patienser istället eller störa mina klasskamrater med att prata konstant utan att någon lyssnar, och då blir jag bara bitter för att jag har släpat runt boken överallt helt i onödan.)

Utrustad med dessa kriterier gav jag mig alltså ut på bokjakt och efter att ha gått väldigt grundligt till väga tror jag att jag har kommit fram till ett resultat som fungerar:

The Screwtape Letters av C.S. Lewis
Den här boken uppfyller alla fyra krav. Pocket - check, min egen - check, inte för lättläst - check (ja, alltså, den är på engelska och engelska är kanske inte min starkaste sida och följaktligen tar den ett tag för mig att läsa), intressant - check. Jag har tänkt att läsa den här boken i åratal och nu har jag tillfälle, dessutom tränar jag upp min engelska och kommer slå min engelsklärare med häpnad efteråt (I wish, liksom).

Vägen till Klockrike av Harry Martinson
Uppfyller alla krav förutom att det inte är en pocketbok. Men annars så. Fint tillfälle att läsa den också. Lite roadmovie tänker jag att den är, fast jag vet inte än, och det passar sig fint på en resa.

Kati på Kaptensgatan av Astrid Lindgren
Den här räknas egentligen inte, för den uppfyller inget krav, förutom att den är min egen och att den är väldigt intressant. Kati har jag med mer som guidebok. Den handlar nämligen om en Italien-resa, även om de inte bara är i Rom. Men kapitlet om Rom är fint att ha med sig. Jag tror faktiskt att jag får skriva ett inlägg om bara den här boken senare, för så intressant och viktig är den.

Mysteriespel av Reginald Hill

Kanske har jag vant mig, eller kanske var Mysteriespel bättre än Bländverk. Men det tar sig, som pyromanen sa. Läs Reginald Hill för all del!

I Mysteriespel bevittnar Dalziel ett mord och kämpar för att sätta fast den som han är säker på är den skyldige. Samtidigt får han brev från en anonym kvinna som hotar med att ta livet av sig. Men inte nog med det, Dalziel ska dessutom spela Gud i Mysteriespelen. Det händer mycket i Yorkshire.

Som sagt, den är bra, och upplösningen är väldigt bra och upplösningen är det allra viktigaste i en deckare. Ibland misslyckas författare rejält, t.ex. de luras för mycket eller det är för enkelt. Men här funkar det perfekt, tycker jag.

Bild från adlibris.se

Våren är glimmerdropp

Våren är glimmerdropp
på enbusk.
Snöflingslik snösparvflocks
gnisselvissel
är våren.
Våren är bäckbubbel,
våta tuvor.
Här gol tuppen, hönan
kacklar där.
Våren är skär rodnad
på naturens aningskind.

Elmer Diktonius

Bländverk av Reginald Hill

Reginald Hill skriver deckare som utspelar sig i Yorkshire, om paret Dalziel & Pascoe. Det lustiga med det här radarparet är att Dalziel, som är chef är från arbetarklassen, medan Pascoe som är assistenten är den beläste, till skillnad från t.ex. Colin Dexters Morse & Lewis eller Elizabeth Georges Lynley & Havers. Men som i andra engelska deckare så spelas det på den klassskillnaden mellan Dalziel & Pascoe.

Bländverk utspelar sig i byn Enscombe, där en polis försvinner och de försöker leta reda på honom. Men Enscombe visar sig vara en ganska speciell by där gamla släktfejder och konflikter fortfarande blossar upp.

Jag hade nog förväntat mig en bättre och mer orginell deckare än jag tycker Bländverk är. Den är inte direkt dålig, men jag som hade hoppats på mer Ed McBain fast utan så mycket sex och våld och i Yorkshire, är besviken. Men eftersom jag redan nu har börjat på en annan Reginald Hill (Mysteriespel), kan jag inte säga att jag inte rekommenderar den, antar jag. Men om ni vill läsa riktigt bra deckare tycker jag att ni ska läsa Ed McBain.

Bild från adlibris.se

Morgonen efter

Solen skiner
det droppar från taken
i björkarna sitter små fåglar
och piper som om dom var tokiga
det sjunger i mina fingertoppar
det dansar i mitt blod
jag ska köpa nio gula tulpaner
och baka en sockerkaka med mandel på
och jag älskar dig.

Kerstin Thorvall

Vårdikter

Jag vet inte vad vår är rent meterologiskt, men om det är bara ett par plusgrader på dagarna räknas det väl ändå som någon slags vårvinter snarare? På våren ska det vara lite varmare och så ska helst snön ha smält bort, tycker jag.

Vår är fint och för att skynda på den lite grann tänkte jag i bloggens födsel skriva in några vårdikter, inte mina vårdikter då utan som andra har skrivit. Symboliskt, om ni förstår, på våren föds allt på nytt och nu föds bloggen. Det passar sig ju alldeles utmärkt.

Nu är vad som egentligen är en vårdikt ganska subjektivt, men det är min blogg så det är min bedömning som gäller. Nu ska jag gå och leta reda på mina gamla favoriter, var uppmärksamma den närmaste veckan!

Bloggo ergo sum

Och nu finns jag!

Jag är Ylva, 18 år och eftersom jag älskar att torgföra mina åsikter hit och dit så finns det faktiskt få saker som är så bra som en egen blogg och vad passar bättre än en bokblogg/offentlig läsdagbok när man är en riktig bokmal.

Min bokkonsumtion är ganska varierad, dock snarare Rosamunde Pilcher än Franz Kafka, alltså: leta någon annanstans efter djuplodande analyser av Processen. Annars så ska jag nog försöka skriva om det mesta och lite till.